Conzaro är ju bara såå duktig numera!! Jag hoppade hela banan med honom idag och han gjorde superfina språng hela tiden=) Han ger en väldigt bra känsla hela vägen. Jag känner verkligen vi passar ihop väldigt bra.

En annan kul grej som hände idag som jag bara måste berätta om, fast jag tänkt att detta skulle bli ett kort inlägg, är att det var kunder här idag för att prova Bleckert Boy. Någon som minns honom? Han var godkänd i Sverige och mycket lovande för ett tag sedan. Nu är det Andreas här i stallet som har honom, vet inte om jag glömt säga det? GIssa om jag blev chockad när jag kom hit första gången och ser att det står Bleckert Boy på en namnskylt. Hur som helst så var det kunder här idag för att prova honom. Han som red var från Korea tror jag. Först skulle jag visa honom så jag fick lämna över hästen jag höll på att skritta av till Camilla och springa över till Bleckert Boys stall. Där kom de fram till att kunden kunde rida själv med en gång. Lite besviken får jag erkänna att jag blev, det hade ju vart så kul att ha ridit en sån häst.

Vår manege är ihopbyggd med stallet, vilket gör att man ser in på kortsidan manegen från stallgången. Jag stod och borstade en häst och ser plötsligt Bleckert Boy galoppera nästan rakt in i väggen, bockande, och med koreanen hängande på sidan som en vante, utan hjälm! ( Förstår inte grejen med att rida utan hjälm på en helt okänd häst?!)

Jag tror att han trillade av när han kommit ut på långsidan, utom synhåll för mig. Då kom Camilla och sa att jag får rida iallafall, han var bockig efter hindren och för pigg. Tror hon var lite sur att de inte låtit mig rida med en gång så hade det där aldrig hänt sa hon. Det är en stor svart fläck på sargen nu=S Ooops. Men jag slängde glatt på mig grejorna igen och satt upp. Hehe fick galoppera ett varv, sedan var det bara att börja hoppa. Jag har aldrig ridit honom innan och hindren började på 120 cm. Vid sidan stod dessutom, Camilla, Wollie, koreanen och hela hans följe och Richard, Andreas pappa, tillika ägare av hingsten. Så det gällde att koncentrera sig och göra sitt allra bästa. Hingsten var rätt snäll och skötte sig bra. Jag hoppade en bana som var rätt rejäl, där var nog en del hinder på 150 cm eller mer. Han var jätteduktig och kändes riktigt fin.

När jag hoppat banan två gånger var det dags för koreanen att sitta upp igen. Vi fick korta lädren typ fem hål;) Jag kunde inte låta bli att stanna och titta när han red.Denna gången gick det jättebra, såg ut som om de aldrig gjort något annat. Richard tackade så mycket för hjälpen, vilket även kunderna gjorde innan de åkte. Hehe jag kände för att tacka jag med, det var ju inte direkt så att jag led av att få sitta direkt upp på Bleckert Boy och hoppa en bana med massa höga hinder;D