Förra veckan gick ganska bra. Conzaro kom trea i sin klass och Cosmea var nolla. Cony gick jättebra, nolla i 120 cm och ett pet i en låång 130 cm bana. Caine var den som gick sämst. Han hade ett ner i 120 cm och två i 130 cm. På söndagen var det dags för Captain att tävla igen. Jag visste inte ens vad det var för klass jag skulle hoppa förrän på morgonen vi skulle åka. Jag misstänkte att det var 140- 145 cm. Det visade sig att jag skulle rida grossen preis von Bad Schwartau! Det var jättemycket publik, strålande sol, massa duktiga ryttare och en utmanande bana. Alltså var det som att kliva in en en dröm, att få en glimt av de tävlingar jag vill rida i framtiden.

Vi gjorde en bra runda men fick tyvärr två ner iallafall. Jag kände mig dock mycket nöjd ändå, både med min ridning, med Captain, och med att ens ha fått starta en sådan klass. Det var verkligen häftigt Och jag njöt i fulla drag. En annan sak som var väldigt kul var att Hannah följde med på tävlingen, eftersom hon var ledig( vissa är tydligen lediga med jämna mellanrum). Tyvärr blev det varken bilder eller film eftersom kameran bestämde sig för strejk...

Wollie red Ganjana i samma klass och gjorde ett strålande resultat med en dubbelnolla och slutade fyra eller femma.

Jag var även på Amelies 18-årsfest i lördags. Där lärde jag känna många nya människor.

Idag har det vart vanligt arbete hemma.

Imorgon är det tävling igen, med de unga. Den nya hästen efter Clearway ska med, och den har numera ett namn: Citylife.

Jag har bara ridit honom tre gånger så jag hoppas det går bra. De andra som ska med är Conzaro och Cosmea. Ella skulle egentligen också med och göra sin första tävling men hon skulle skos idag och det gick mindre bra. Dels så rymde hon och hoppade in i en hage, dels så fick hon ett sår på något sätt av hovslagaren så hon är lite småhalt.

Jag fick frågan om det verkligen är så kul att tävla såhär mycket, eller om det är FÖR mycket. Jag har funderat i några dagar nu och kommit fram till att det är definitivt kul. Det blir ingen vardag på samma sätt. Nu till skillnad från i vintras när det inte var så mycket tävlingar, så ser alla dagar olika ut. Och ständigt planerar man för tävling. Plus att man träffar mycket folk på tävlingarna. Och själva tävlingsmomentet och hoppandet är underbart, man får liksom inte nog. Sedan får man ju inte glömma de underbart goda pommesen som är standard på nästan alla tävlingar  

Dock hade det varit trevligt med någon mer tjej att jobba ihop med., och gå upp klockan fem med, hihi.

Nu är det dags att sova, det blir till att vara i stallet senast sex imon, vi ska åka vid sju.